Nu på morgonen står det klart att Barack Obama har säkrat en majoritet av delegaterna som väljs av befolkningen i primärvalet. Därmed kan det inte längre råda något tvivel om att det blir han och inte Hillary Clinton som blir demokraternas kandidat.
Jag måste erkänna att jag själv stött Hillary Clinton som jag upplevt som sakpolitiskt väsentligt tyngre än Obama. Politik handlar om att vinna människors förtroende för att genomföra ett program och hur ser det egentligen ut? Nu tycks dock amerikanska valkampanjer gärna domineras av retorik, symboler och attacker snarare än viktiga sakfrågor.
Man kan heller inte låta bli att bli djupt imponerad av Obamas talekonst. Talet Yes we can är ett retoriskt mästerverk. Ingen svensk politiker når honom till knävecken i den grenen.
Frågan nu tycks dock enbart handla om hur Clinton ska lämna kampanjen. Clintons är inte helt lätta att förutse. Tyvärr står dock det personliga egenintresset i förgrunden. Men om hon inte slutar snart kommer hon att angripas allt hårdare internt och förbruka det kapital hon trots allt har. Jag hade hoppats att hennes segertal i Kentucky skulle avslutas med att hon erkänner Obama som demokraternas kandidat. det hade varit en gest av försoning, samling och styrka. Hon valde inte den vägen.
Intressant i tidningarna: SvD, DN, Ekot, Aftonbladet, Expressen.
Läs även andra bloggares åsikter om USA, politik, demokraterna, Barack Obama, Hillary Clinton, primärvalet
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar