När lågkonjunkturen kommer

Nordea har idag lagt fram en pessimistisk konjunkturprognos som pekar på en lågkonjunktur och stigande arbetslöshet nästa år. Nog blir man orolig när Bank of England ser sig tvingad att pumpa in 600 miljarder i banksystemet. Den internationella oron kommer närmare Sverige. Prognosen kan mycket väl vara fel men förr eller senare kommer nästa lågkonjunktur. Den intressanta frågan är hur djup den blir och vilka effekter arbetslösheten får.

Den dyrare men sämre a-kassan lett till att 450 000 personer lämnat a-kassan. Ett tapp som inte stannat av. Mer kan komma i takt med nya försämringar. De som är deltidsarbetslösa har just fått en ännu sämre försäkring vilket riskerar att leda till att ännu fler väljer att lämna. Så länge konjunkturen är god kan många klara sig utan den försäkringen. Sysselsättningen enligt AKU är nu 4,286 miljoner människor, medan enbart 3,356 miljoner är medlemmar i a-kassan. 900 000 som jobbar saknar alltså försäkring mot arbetslöshet.

Reinfeldt och Borg har börjat backa från tanken på obligatorisk a-kassa. (Maud Olofsson håller dock fast, en spricka i regeringen?) Jag tror inte att regeringen kommer att lägga fram ett förslag som innebär att grupper som poliser och läkare kommer att tvingas betala för en a-kassa de inte vill tillhöra.

Det innebär att vi nästa lågkonjunktur kommer att få se många arbetslösa som hänvisas till socialbidrag (försörjningsstöd). Det är en väldigt låg levnadsstandard. Dessutom skapar det en hård press på kommunernas ekonomi. När kommunalråden förutom det ser regeringens bedömningar om en krympande kommunal ekonomi blir tillvaron kärv.

Om inte regeringen antingen kraftigt ökar kommunernas resurser eller gör a-kassan mer attraktiv kommer redan en mild lågkonjunktur att leda till snabba nedskärningar i den offentliga välfärden. Det är dåligt för medborgarna och väldigt negativt för medlemmarna i Kommunal.